Stort sett føler eg meg på høgde med det som skjer rundt meg, eg føler meg ikkje gamal til sinns. Men av og til treff eg på ting som får meg til å føle meg streng og jomfrunalsk. Som dette.
Kan det vere naudsynt? Kan vi ikkje vere ærlege med kvarandre, og handtere liva våre nokolunde ryddig og ope? Eg kan ikkje sjå ein einaste god grunn til å skulle gå så langt. Ta vare på kvarandre, og slepp taket viss det er det rette å gjere.
Jeg ser at de «arbeider etter strenge etiske retningslinjer». Jaha..? Stusselige greier.
Sånn som jeg ser det er det avgjørende er om det er bak ryggen på eller med en partners samtykke. Problemet oppstår først når partene i et forhold har ulike forventninger til hva forholdet innebærer.
Det er langt utenfor min komfortsone, men det vil ikke nødvendigvis si at jeg er en fasit. Antakelig er jeg ikke i målgruppa uansett. 😉
Fytterakkern sier jeg! Er man i et forhold så får man enten holde seg i forholdet, eller avslutte med et snev av verdighet.
Åh, fy fan. Citerar: Vi vil ikke på noen måte hylle utroskap, men ser også at våre medlemmer er voksne kvinner og menn med egne valg å ta.
Att skapa en mycket enkel arena med förslag på hur man «anonymt och diskret» ska ha tillgång till mängder av människor som egentligen lovat någon annan trohet, och själv ha gjort det, det är kanske inte att hylla otrohet, nej. Men det är definitivt att förenkla den för alla som kanske står i en korsväg och funderar på hur de ska våga försöka skaffa sig ett liv de trivs bättre i. Och rätt väg att gå med det är sällan att bedra sin partner.
Att vara en vuxen kvinna eller man med egna val att ta är att vara en person som ärligt och modigt kan tänka «valet jag gjorde en gång fungerar kanske inte längre». Man FÅR skilja sig, det är inget socialt stigma längre. Men att med någons «hjälpsamhet» börja leva dubbelliv har inget med ett vuxet val att göra. Det är fegt och lågt. Och för att inte glömma – det är extremt själviskt.
Fy.
Tror man skal være litt forsiktig med å være for bastant i meningene sine hvis man ikke er midt opp i det. Ingen forhold er like og alle par har sin historie som fører til et lykkelig samliv eller et brudd. Der noen klarer å kjempe seg igjennom stormen, kullseiler andre. Men verdighet i avslutningen er viktig. Selv om et forhold tar slutt så betyr ikke det at man ikke lengre må omgås.
Ja, nå følte jeg meg skikkelig streng og jomfrunalsk, jeg også. Voksne mennesker i et forpliktende forhold bør kunne enten fortsette å forplikte seg til den andre, eller gi slipp på en ordentlig måte. Sånne nettsteder gir meg litt frysninger.
Fysjom!
«Folk» vil alltid vakle og prøve ut og så videre, men å sette løgnene i system sånn som dette?! Nei, det har jeg neimen ingen sans for.